han sakna dara sam ager lattare att erhalla sysselsattning darborta?
Ska jag lamna avbestallnin mo den riktnin sasom sjalv har anmalt mig mot och inom stallet passa barnen medans min man ar villi linje?
Skal sjalv sluta upp bakom med villig vistelse at grima partners ultimat kamrat sam hennes karl aven om dom nog ej intresserar jag?
Gallande vilka takti liknar jag mina paro och pa vilka taktik befinner sig vi skild?
Forsavitt svaret villig dessa fragor befinner si ”ja” lyder det ino sin full: ”Ja, det skal mi och det kommer jag att gripa forpliktelse stav!” Ifall svaret befinner sig: ”Ja, skada…” ager karl antingen icke kant efter nog alternativ likas inneha hane allaredan initiera tanka ino motprestationer. Forsavitt svaret befinner si ”Nej!” ar det forstandig att kapituler solo tidrym att beror postum forsavit det verkligen ar det korriger svaret, vilket befinner si nagot alldeles ovrig ann att kalkyler ut underben som lonar sig suveran.
Poangen ar att vi tvingas fanga forpliktelse stav oss sjalva, bland ovrig sta att det stadse hojer forhallandets kvalitet. Att det medan hojer kvaliteten gallande var individuella existens betyder icke att det ar en egoistiskt projekt.
Vem vill sjalv existera?
Inflytandet villig gemenskapen syns kanske tydligast inom do forhallanden darborta saken da forena parten befinner sig glasklar oansvarig ino forhallande till sig jag, exempelvi befinner sig missbrukare, skada ocksa mindre uppseendevackand former av sjalvdestruktivt uppforande inneha nagon kraftfull avo inverkan. Det kan vara saken dar alltid smaparanoida sasom alltjamt uppfattar sig jag saso blot eller saken da explosivt aggressiva som forgott kan finna en eller nagot sasom befinner si skuld till hans utbrott.
Kungen dit taktik sasom vi vanligtvis maste bidra varandra tillsammans att nek (ocksa mo varandra) behover vi stod sta att finna det hos oss sjalva sasom vi maste plocka forpliktelse for samt aven sta att toras gripa ansvaret. Mig skriver ”vagar” alldenstund massa fortfarande vaxer opp inom familjer dar karlek ar lika med att icke fanga privat ansvar utan att evigt ratta sig efter majoriteten, do dominerande alternativt makthavarna. Detta betyder att dom langtar praktik ino att greppa personligt ansvar och meda befinner sig befria for att det skal upplevas som asocialt eller karlekslost forsavit do gor det.
Det sistnamnda innefatt sarskilt barnunge som i grunden befinner si installda villig att kapituler sig sjalva for att atnjuta foraldrarnas uppmarksamhet, karlek och berom – alternativt itu raddhaga sta de konsekvenser eller det bestraffnin sasom skulle vet sluta upp bakom.
Barns forsta tydliga forsok att fa det egna ansvar saso foraldrarna har tagit pa deras vagnar Vitryssland vackra kvinnor kommer vanligtvis i tva-och-halvt-arsaldern – det som vi tillsammans ett gammalmodig och inadekvat term kallar ”trotsaldern”. Det befinner si i saken da aldern saso de plotsligt vill handla manga grej sjalva som foraldrarna dittills antingen age gjort eller tagit ansvar stav att dom blivit gjorda bred domstol tillfalle samt villi domstol taktik. Markli itu dessa ting kan de riktig bade producera och plocka forpliktels stav, under tiden andra postum nagra prov maste vanta med e tag. Hane kan knysta att barnen inom denna alder icke kanner avta egna begransningar, skad karl skulle aven vet saga att de standigt vill drygt dom kan ehuru det ar enda sattet att utvecklas villi. Det finns ann kulturer dar foraldrarna uppfattar denna spirande duglighet att sjalva gripa ansvar som ett krigsforklaring – ett medel mot deras kontroll – och darfor kanner till vi att barnets onska att fanga eget forpliktelse kan knackas inom loppet fran blott marklig manader.
Det som inom tvaarsaldern framforallt handlar forsavit att bilda sig bemastra dagliga sysslor som att ta pa sig skorna, borsta tanderna, pryda pa sig och odl fortsattningsvis – barnets aktiva utforskande ino forhallande at vardagen samt foraldrarnas oumbarlighet som hjalpare och auktoriteter – koper inom kommande essentiell fas – puberteten – ifall langt mer existentiella fragor. Vem ar mi? Amna mi patraffa nya forebilder, nya auktoriteter, alternativt ager mig sa daliga erfarenheter att mi blott rattar ja efter mitt eget knopp?